Mindspace!

Äntligen har projektet gått i land! Det är en sådan härlig känsla när något man kämpat för så länge till sist blir verlighet.

Nån gång i början på höstterminen sa Emma Lövgren, fd klasskompis och numera elevombud (eller nåt sånt) på skolan, att det skulle vara kul om Midgård hade en skoltidning.
- Du kan väl starta en Malin? Du tycker ju sånt är kul.
- Aldrig i livet. Jag tänker inte minsann ta på mig nåt.
- Nehe.. men tänk på det. Minns du inte hur kul det var på projektveckan då ni gjorde en skoltidning?
(Jag drömmer mig bort till den hektiska, men ack så roliga, veckan då min klass gjorde ett nummer av en tidning.)
- Som sagt, tänk på det.
- Jag är på.

Och från och med idag kan jag titulera mig chefredaktör. Underbart!
mindspacemagazine.se


Något stort på gång.

Varför sitter jag uppe nu fastän jag är väldigt trött? Och varför har jag fyra kilo godis i köket...? Följ den rafflande fortsättningen av Malins liv imorgon - det är något stort på gång!

Söndagkväll.

Jag luktar pommes och känner mig lagomt mör efter arbetsdagen... Söndagkvällen är en sådan vanlig söndagkväll fylld med lite våndor över diskberget, morgondagens skola och sådant man inte fått gjort. Men jag har ju i alla fall tjänat pengar idag.. och det är ju bra. Dagen började för övrigt otroligt fint med att jag gick in till min faster och fick plocka ihop en liten buffe av thaimat till mig själv. Det värmde i hjärtat och var mycket gott.

Gårdagen spenderades med trevliga tjejer ute i Holmsund där vi ägnade oss åt mat av olika slag och intressanta diskussioner inom diverse områden. Och för att inte glömma kuddkrig i underkläderna... hm, eller hur var det nu igen? Mysigt var det i alla fall!

Är Bush den riktiga klimatkämpen?

Det har spekulerats om att välden hade sett annorlunda ut ifall Al Gore hade vunnit istället för Georege Bush i det amerikanska presidentvalet år 2000. Inte minst när det gäller miljöfrågor.
Efter att ha förlorat presidentvalet valde Gore att ägna sig åt klimatfrågor. 2007 gjorde han filmen "En obekväm sanning" som fick stor uppmärksamhet runt om i världen, nominerades till två Academy Awards och sades vara det som behövdes  för att få in klimatfrågan i amerikanska vardagsrum.

Samtidigt gjorde sig Bush känd för att inte något större miljöintresse i sin politik.

Intressant är dock detta:
Bush privata hus (inte vita huset) innehåller alla tänkbara miljövänliga anläggningar. Huset värms upp av en värmepump som får sin energi genom att utnyttja den värme som lagrats i jorden - inga fossila bränslen används.
Vatten från diskho, duschar och toaletter renas och samlas i en stor tank dit regnvatten också leds. Det insamlade vattnet används sedan som bevattning.

Gore, å andra sidan, låter sitt hus, gästhus, pool och poolhus värmas upp av naturgas, som är ett fossilt bränsle. Under en månad förbrukar dessa tillsammans mer energi än ett genomsnittligt hushåll under ett år! Efter att detta uppdagades installerade Gore några solpaneler på taket som nu täcker en liten del av elförbrukningen.

Jag undrar bara: hade det varit Bush som gjort klimathjältekarriär om Al Gore hade fått flest röster i valet?

Intressanta saker som politikers elförbrukning kan man läsa i boken "Farväl till världsundergången" av Stefan Fölster, som jag fick av min pappa i julklapp. Han tycker kanske att jag har gått på lite väl mycket i klimatdebatten och att det inte är så hemskt egentligen. Jag återkommer senare hurvida boken är bra eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Kofot och diskmedel...

Jag vet att det finns ondska i världen. Men när jag läser saker som detta så är det ändå svårt att förstå att sådant händer på riktigt. Vem misshandlar sin kompis med hjälp av en kofot och golfklubba? Vem injicerar diskmedel i halsen på sin kompis?!  Värre blir det. "Kamraterna" åker och käkar en räkmacka, köper ved och tändvädska och bränner upp kroppen.

 Sånt händer bara på film och inte i verkligheten. I alla fall inte här i Umeå.

Sam Roberts.

Åh vad denna låt påminner mig om Kanada. Vilken sommarkänsla jag fick av videon... och hur het är inte sångaren?!
Canadian music for ya!


Brother Down - Sam Roberts

Metro Photo Challenge 2008.

Snygga foton är alltid roligt. Snubblade över Metro Photo Challenge 2008 och förundrades över alla fina bilder. Ta en titt på topp 10 i världen här - njut.
Några av mina favoriter:  1, 2 och 3.

Jag gillar ju också att fota...






















Stadskyrkan i Umeå
Foto: Malin Karlsson

Läs även andra bloggares åsikter om

Mobilvåndor.

Jag är verkligen beroende av min mobiltelefon, som så många andra. I fredagskväll tappade jag den vilket resulterade i en hemsk natt och efterföljande dag. När man inte har någon hemtelefon så känner man sig totalt handikappad och avstängd från verkligheten utan sin mobil... tänk om det händer något? Tänk om det börjar brinna och jag inte kan larma? Tänk om jag blir förföljd och inte kan ringa polisen? Tänk jag missar ett JÄTTEviktigt samtal med dolt nummer och jag inte kan ringa upp och missar mitt livs chans....? Tänk om.

Mina tankar bara flög iväg och jag var fast besluten om att hitta min telefon samt att ta bättre hand om den i framtiden. Och när studen för min och min mobils återförenande äntligen var kommen så hade jag massor av missade samtal.... från mig själv.

Sagan hade i alla fall ett gott slut. Nu kan ni ringa mig igen!

Vad sorterar du bort?

Hjärnstorm på svt2 är ett av de få programserier jag har följt. Idag började andra säsongen. Programmet handlar i stort sett om hur vi människor reagerar i olika situationer, vårat kroppsspråk, vårat minne och om hur vår hjärna fungerar. Programledaren Henrik Fexeus är helt otrolig och jag tycker att Hjärnstorm med dess programidé är mer underhållande än något annat trolleri-hokus-pokus-program där folk flytger i luften och så vidare. Hjärnstorm är som trolleri på riktigt!

Kvällens program handlade om hur vi sorterar bort onödig information för att kunna fokusera på det som är viktigt (eller det som vi tror är viktigt). Eftersom vi får så mycket information från världen omkring oss så skulle vi ha väldigt svårt för att koncentrera oss på något om vi inte hade förmågan. Hjärnan skulle bli överbelastad med all information.

Efter att ha sett programmet så börjar man undra hur stor vikt det borde läggas på vittnesmål i en rättegång. För även om vittnet inte ljuger medvetet så är inte alltid minnet tillförlitligt.
Minnet kan ändra färg på väggar och flytta bilar... Vad sorterar du bort?

Blir du nyfiken kan du se programmet
här.

Herzlich Willkommen!

Det verkar som om min blogg redan har nått utanför Sveriges gränser. Jag hälsar min tyska läsare välkommen. Ich hoffe dass du etwas von meine Schwedisch verstehen könnst!

Annars har detta varit en otroligt oproduktiv dag. Men man behöver väl inte alltid vara produktiv? Iof gjorde jag tacos och hade middagsbjudning med mig själv. Det var trevligt.

Kära Lars Winnerbäck.

Lars Winnerbäck är för mig, som för så många andra, väldigt speciell. Jag har alla skivor, har varit på tre konserter och kan väldigt många låttexter... en riktig beundrare med andra ord. Jag minns att det började med att jag och min familj åkte bil väldigt långt och vi lyssnade på Winnerbäcks album "Singel" som min syster hade... detta måste ha varit under 2001. Jag satt i baksätet och följde med i texterna i bokleten. Sen var jag fast.
 
Även om jag har ett litet Winnerbäck-break för att hänge mig åt annan musik just nu, så kommer jag nog aldrig att tröttna på hans musik. Det som påminde mig om detta var dokumentären om honom "Solen i Ögonen - En film om Lars Winnerbäck" som gick på svt1 ikväll.

Vissa kanske skulle klaga på att hans låtar är för enkla och lika varandra - men det är ingen tvekan om att hans musik har berört och berör många människor. Däribland mig. Det är som om det finns en Winnerbäck-låt för allt som man går igenom i livet. Det är en sådan tröst att kunna lyssna på en låt och veta att man inte är ensam om sina känslor när det handlar om något jobbigt. (Han har många glada låtar också!)

Många bra artister vet jag, men ingen förutom Winnerbäck som kan erbjuda detta.

Ja, det är faktiskt jag och Lasse! Bilden är tagen när han spelade i Umeå i november 2004.

Om du blir sugen på att lyssna så har jag samlat några av hans bästa låta enligt mig här nedanför. Han har gjort så mycket bra men Kom änglar från hans första album "Dans med svåra steg" blir nog min favorit om jag måste välja.


winnerback
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Just dance.

"Dance like nobody's watching" är nog ett uttryck som många hört, och som jag har alltid har tyckt om. Släpp loss - dansa gärnet och strunta i alla runt omkring dig, har jag tänkt att det betyder. Men så en dag när jag läste det så kände jag plötsligt: nej!

I don't want to dance like nobody's watching. Jag vill inte göra saker som om ingen ser dom - som om de inte är viktiga eller inte betyder något. Jag vill dansa som att alla ser, visa upp mig och ta för mig av vad livet har att ge! Så är det.

 


Just Dance - Lady GaGa

Mig själv!

Förra inlägget funderade jag ju på vad jag skulle skriva om i min blogg, och hur jag skulle kunna ta över världen med den. Min goda vän Emelie föreslog att jag skulle vara mig själv. Det tycker jag var gulligt. Jag tolkar det som att hon tycker att jag har kapacitet att ta över världen precis som jag är.

Mode, smink, shopping och kändisar...?

Så jag har tänkt en del på vad den här bloggen ska innehålla. Egentligen så är det väl anledningen till att jag väntat så länge med att skaffat en blogg... jag blir väldigt engagerad (kanske lite för mycket ibland) i det jag tar mig för och jag vill att det ska bli perfekt.

Funderade lite igår hur jag skulle lyckas ta över (blogg)världen med min blogg. Jag tänkte att jag skulle hämta lite inspiration från de bloggar som låg på topplistorna. Ganska snart insåg jag att ett perfekt framgångsrecept som bloggare är att vara tjej, säg 15-25, och skriva om mode, smink, shopping och kändisar.... ain't gonna happen, I say! Kläder i all ära, men nån slags gräns finns det väl.

Så det återstår att se var bloggandet tar mig. Jag tror jag ska vara kontroversiell, filosofisk, ironisk och rolig. Eller vad säger ni kära läsare?

Hur ofta ska man blogga?

Ja hur ofta ska man blogga egentligen? Inte för sällan i alla fall. Då blir ju bloggen tråkig. Å herre gud. Jag kommer blogga hela tiden - jag är ju en riktig datanörd. Även om det inte var någon nyhet, så insåg jag det återigen idag.
Designa bloggen var ju inte så svårt som jag hade trott... särskillt inte om man hängde på lunarstorm och gillade att göra flashiga krypins.. hehe. (Jag hette för övrigt lakristrollet.) Förutom dessa kunskaper så använde jag mig av 
Designa din blogg, en mycket användbar hemsida.

Nej, nu är det dags att sova. Ensamt är det i min lägenhet efter att ha trängts här tre stycken sen i tisdags. Två kompisar från Kanada, Emily och Bradford, har varit på besök i drygt en vecka men påbörjade sin resa mot Skottland klockan fem i morse. Så sorgligt avsked blev det inte då vi ska ses nån stans i europa i sommar!

Såhär snygga var vi i tillsammans:

En början på något stort?

Nån gång där kring nyår så tänkte jag att jag kanske skulle skaffa en blogg. Tanken hade slagit mig många gånger, men vad skulle jag egentligen skriva om? Mitt liv. Är jag intressant? Hehe. (JAAAAAAAAAAA!)

Jag tänkte i alla fall kolla om MalinK fanns ledigt på nån blogg. Till min stora förvåning så hade jag redan en blogg som hette så sen några år tillbaka. En några år yngre Malin kikade horisontellt mot mig. Jag såg det som ett tecken.
Yay - den här bloggen ska bli ascool.

None