När man surfar runt bland bloggar så märker man en sak: i princip alla ledande bloggar är modebloggar där huvudpersonen posar i sina nya kläder eller visar upp dagens inköp. Jag gillar mode, jag gillar kläder. Jag gillar att bära dom och jag gillar att köpa nytt - som kanske de flesta andra. Men, shopping verkar ha blivit något som fler och fler kallar för sitt "intresse". Kring detta fenomen kan man diskutera flera aspekter, men jag slås av en speciell tanke.

En tanke som kanske inte är så ny eller orginell - men som tyvärr verkar vara väldigt frånvarande hos de flesta västvärlden där konsumtionen blivit en livsstil. Jag undrar, var kommer grejjerna ifrån? Vem har tillverkat/odlat/spikat ihop dom och har arbetarna fått själigt betalt? Är det gifter i denhär tröjan/frukten/bokyllan? Hur många varv har den åkt runt jorden innan den kommit till mig?

Det är obehagligt att tänka på svaren på dom frågorna. För faktum är att de mesta som konsumeras inte alls är "etiskt försvarbart". Allt vi köper kommer någonstans ifrån, och när vi inte vill ha det längre, så ska det vidare. På grund av vårt enorma konsumtionsleverne blir soptippar blir större och klimatet sämre. Barn tvingas till arbete, gifter släpps ut i naturen och djur behandlas illa.

Konsumtionen har en annan sida också. Jag tror att konsumtion och en önskan hos oss människor att få det bättre ökar människans uppfinnsingsrikedom, vilket i sin tur ökar välståndet och driver samhället framåt. Men det är väldigt synd att den sker på bekostnad av djur, natur och människor i fattigare länder. Jag tror att samma drivkraft som lett oss ner i diket kommer vara den som tar oss upp därifrån, men inte utan att vi bryr oss. Både industrin och vi konsumeter har som uppgift att se till att fler och fler produkter övergår till att vara ekologiska och rättvist producerade.

Det finns redan mat, kläder, schampo, möbler, skor, godis och så vidare, som redan är det - men det måste bli mer! Samtidigt måste den onödiga masskonsumtionen minska. Vad gör oss lyckliga i längden?