Igår befann jag mig i fina Nyköping, vilket var mycket trevligt. Inte lika trevligt var det dock att alla tåg ställdes in på kvällen när min tågbiljett skulle ta jmig till Arlanda. Suck, tänkte jag, men på något sätt löser det sig väl. Det stod att alla tåg skulle ersättas med bussar. Men... ingen visste vilken buss som skulle gå när, och vart, eller om alla skulle rymmas. Busschaufförerna och SJ-personalen inne på stationen tittade förnärmat på mig, ryckte på axlarna och sa "jag vet inte, fråga inte mig!" när jag undrade hur jag skulle ta mig till Arlanda för att hinna med flyget.

Så där stod vi, rätt så snopna, en skara upprörda icke-tågresenärer och undrade vad som nu skulle hända. Det stod tre bussar där, massa chaufförer, men ingen som verkade åka någonstans. Det ryktades om nån buss som gått från Linköping... men när den skulle vara framme var oklart. Och den var redan full, förresten.

Det hela slutade i alla fall med att jag hoppade på en buss mot Södertälje, som enligt busschaffisen var min enda chans att förflytta mig i riktning mot Arlanda, tillsammans med 30 skrikika skolbarn med gameboy. Försökte få tag i SJ via telefon, och lyckades precis när bussen stannade i Södertälje. Men då slet en kvinna, som visste att jag skulle till Arlanda, tag i mig och sa "det går ett tåg nu, spring!". Så alla som skulle vidare mot Stockholm tog sina väskor och sprang från bussen genom tågstationen och upp på perrongen för att hinna med ett x2000 som kom inrullande. Tack och lov fick vi åka med - första klass till och med.

Jag tog mig alltså hem tillsist, men bara på grund av tur! Tycker det är skamligt hur SJ hanterar situationer som dessa. Det minsta man kan begära är i alla fall information. Den här gången gick det ju bra, men jag kunde ju lika gärna ha missat ett flyg till Tokyo!

Det blev en spontan bloggpaus tydligen. Men jag har inte haft något att srkiva - och då gör det väl detsamma. Dock så är alltid ilska en inspirationskälla för mig, och det är därför jag är tillbaka! Hela tågresan idag har jag planerat mitt arga blogginlägg.

Men... nu är jag så sjukt trött, ser i kors... och ser i trippelkors om jag ser disken i köket, filen jag glömde framme medan jag åkte bort, tvätten som ligger ovikt och tänker på de analkande proven. Så kära vänner, jag ska berätta om vad som gjorde mig så arg imorgon istället.

Sov gott!

Så det finns faktiskt hopp för mänskligheten. Även om min väska, mitt körkort, kredikort, mina kontanter och min mp3-spelare är borta, så har övrigt innehåll från min plånbok nu anlänt med posten; ihopsatt med ett gummiband och med en hälsning från en göteborgare som jobbar på hovrätten. Han hade hittat mina kort i en papperskorg, på nån gata där jag inte alls hade varit, och tagit upp dem. Sen måste han ha sökt på mitt namn för att få tag i telefonnummret till mina föräldrar dit han ringde för att berätta vad han hittat.

Nu slipper jag i alla fall skaffa nytt lånekort på bibblan, patientkort och vissa medlemskort... Tack du göteborgare, du är en gentleman. Och hoppas att inte papperskorgen var djup och fylld med äckliga saker.

Jo, nog fanns våren i Göteborg - men även tjuvarna. Min väska med plånbok (körkort, visa, biocheckar, medlemskort etc) och mp3 blev stulen när jag provade skor i Nordstan. Riktigt riktigt arg blev jag, men försökte att utöva lite ilskehantering och tänka att tjuven inte både skulle få ta min väska med inehåll OCH förstöra mina resterande 1,5 dagar i Göteborgs soliga stad.

Min släkt har dukat upp världens påskbord och jag utbrister till min mamma:
- Dett är ju idag man inte ska äta, det är långfredag! Vi är fel ute.
- Men Malin, vi är ju inte muslimer...

Det sägs ju att april månad ska präglas av oförutsägbart väder där snö, regn och varma soldagar blandas friskt. Vad hände med det egentligen?! Ända sen 1a april har det bara snöat, och snöat och SNÖAT ännu mer! Lite regn var det i och för sig.. men mest bara snö. Jag vill ha sommar nu!

Söderöver har dom shortsväder och medan Umeå har gallonväder. Jag längtar till Göteborg!

Tisdagens 64 dagar till studenten-festen var ju inget annat än succé må jag säga. Alla var så glada och taggade, och dansgolvet på två våningar aldrig tomt. Så som det ska vara.


För övrigt så tror jag att var enda en som var på förfest hos mig glömde en sak. För avhämtning finns: två par väskor, två plastpåsar, två par vantar, två udda vantar, två mössor och ett pass... På tisdag drar jag till Göteborg så hämta innan dess om ni inte vill vara utan era grejer hela lovet.

Sitter och skriver ett arbete om sömn till Naturkunskap B. Sen man kommit igång går det faktiskt ganska bra plus att det är intressant. Visste ni till exempel att sömnen är viktig för att minnet ska fungera? Det är när vi sover som hjärnan lagrar det vi upplevt och lärt oss under dagen. Om vi lär oss något de fyra sista minuterna innan vi somnar så registreras inte detta i minnet överhuvud taget. Det är också under natten som gamla minnen som inte "behövs" längre raderas.

Hjärnan är så himla faschinerande... inte konstigt att naturvetare blir religösa.

Det ryktas om att det var +30 i Göteborg idag, men jag tror bestämt att det var ett aprilskämt.

Har du lurat nån idag? Jag glömde helt bort. Tror inte heller att jag blivit lurad idag, blåögd som man är. En gång lurade jag Peter om att en glassvamp (prydnadsgrej) vi hade hemma var en riktig, men mycket speciell svamp, som bara fanns i ett fåtal länder i hela världen. Jag drog det hur långt som helst och började berätta i vilka länder... och om jag inte minns fel så gick han på det - och påminner mig än idag om min onda natur. Men, det var länge sen. Minst tio år.

Minns inte riktigt vad jag och Peter försökte uppnå med den här bilden i juni 2004, men det var säkert kul då... tagen innan vi for till logen i Gräsmyr och buggade. Jag kom dock därifrån med traumatiska upplevelser efter att ha dansat med en svettig gubbe vars antydan till kulmage pressades emot mig.

Tröttheten slog mig precis med ett basebollträ i huvudet och jag vinglar runt i lägenheten och tänker att jag borde göra något produktivt. Tillexempel skolarbete, dammsuga eller nåt annat kul. Istället har jag gjort en mini-kladdkaka som står och i ugnen för att förhoppningsvis få upp mitt blodsocker (läs: jag var sjukt sockersugen.) Så nu sitter jag och känner mig misslyckad som dessutom skriver om detta i min blogg.

Botemedelt är såklart att klaga lite på andras liv, gärna kändisar, som ofta ska framstå vara så perfekta. Jag brukar oftast inte ha så stor koll på kändisar, skådespelare, programledare etc, men läste idag om Linda Rosing. Hon har haft något slags bachelorette-program för att hitta sin livskärlek, och kommit fram till att 19-åriga Hugo is the man. Linda är 35 och hennes dotter är bara fyra år yngre än hennes nya ragg. Är inte det lite äckligt?

Sådär ja, nu känner jag mig lite mindre misslyckad.

Det tog mig bara fyra år från att jag flyttade hemifrån att skaffa en brödrost. Och det var inte ens jag som skaffade den. Känner mig ganska vuxen nu när jag kan trängas med både en vattenkokare och brödrost i mitt lilla kök. En annan sak som jag tycker är ganska vuxet är att jag numera kan dricka vin, och tillochmed tycka att det är gott ibland. Hur gick detta till? Kaffe tror jag dock aldrig att jag kommer börja dricka... men vi får väl se. En vacker dag kanske även jag blir beroende av det svarta giftet.

Kan i alla fall rekomendera Cipresseto Rosato som är ett torrt rosévin med bärig smak och inslag av jordgubbar, körsbär och citrus. Vilken vinkännare jag är.